För jag är starkare nu, och sanningen är, att jag faktiskt är starkare utan dig (:

sitter och tänker.
Inte på något depp, inte glatt heller.
Mer förvirrande.
Att jag inte förstår hur du menar?
Hur kan du säga de ena men mena det andra?
 
Men denna gången rycker jag på axlarna.
Inte tvärtom, för när du inser sanningen är det för sent.
För jag är starkare nu, och sanningen är, att jag faktiskt är starkare utan dig (:

Men jag inser nu, jag har inget blod, jag har inget syre, för jag har inte dig.

Sitter och lyssnar på låtar om dig.
Vill inte känna mig svag. 
Du verkar ha gått vidare, Det visar hur mkt du verkligen älska mig.
 
Jag kan inte gå vidare.
Jag vet det nu, jag ger helt enkelt upp om det.
Jag skiter faktiskt helt i vad som händer mig! 
 
För utan dig kan jag inte andas.
Även om mina vänner försöker, så vet jag att det var dig jag ville vara med. 
Och utan dig fortsätter jag inte.
Jag tänker inte kämpa emot längre. Jag skiter i om jag så blir hora, eller någon uteliggare.
Mitt liv är inte värt att leva utan dig.
 
Jag har aldrig fällt så många tårar, förlorat så mycket blod för någon innan.
Men jag inser nu, jag har inget blod, jag har inget syre, för jag har inte dig. 

Varför?

Jag vet inte vad jag vill längre.
Tråkiga samma historia i know.
Men jag vet verkligen inte, vill bara skratta och gråta på samma gång.
Sitter i min ensamhet och funderar på hur det ska fortsätta och varför jag fortfarande lever.
Så många frågor utan svar. Men hur hittar man svaren?
Jag vet inte, och jag vet inte om jag orkar leta längre.
Kan man ge upp allt? när man bara för 1 dygn mådde så bra.
 
Sitter och lyssnar på Issa. Så jävla sant allting. Hur kan man glömma?
 
Det jag frågar varje dag, är hur du kunde ge upp så lätt? hur du kan leva med detta när inte jag kan? 
Jag kan inte förstå hur du kan va glad och rycka på axlarna som om inget som hänt?
Så många frågor inga svar.
 
Känner mig vilsen, så otroligt vilsen utan att veta varför?
 
 
Den stora frågan är helt enkelt VARFÖR?

Farväl eran Zakura.

But now it's over, it's over, why is it over?
We had the chance to make it
Now it's over, it's over, it can't be over
I wish that I could take it back
But it's over

Jag har i flera år gått efter denna refräng.
Jag vet inte varför.
Men inte ens den kan hjälpa mig nu.
Detta är slutet nu är det över!
 
Jag orkar inte med all misshandel längre, varken psykiskt elr fysiskt..
Jag är trött på att vara den som misslyckas med allt.
Jag är trött på att vara så fucking ensam!
 
Jag kan inte ta allt.
Men jag tog det.
Och de förstörde hela mitt liv.
Hur beskyddnade jag va.
All skit jag fick ta för att vara denna person!
 
Jag har verkligen försökt ta mig upp.
Försökt vara den ni alltid velat att jag ska vara.
Ingen vet ens vem jag faktiskt är!
 
För alla vill ändra på mig.
Jag kan inte vara mig själv.
I got no one!
 
Ni måste förstå varför jag gör detta.
Varför?
Jo för en människa kan inte ta hur mkt som helst, jag har tagit er skit, lyssnat, tröstat osv...
Men när jag behövt er, så vänder ni ryggen till.
 
En pappers korg blir med full.
Jag är det nu.
 
Och jag vet, att 1/100 kmr bry sig.
 
Alla sår jag försökt läka, rivs upp om och om igen,
 
Jag orkar inte spela glad, ljuga om att allt e bra.
För ärligt? Sist jag minns mig GLAD PÅ RIKTIGT så var jag fucking 3 år!
ingen ser för ingen vill.
Detta är ett av avskeds breven..
Det kommer komma en sista låt.
Där jag skriver allt djupare.
Men nu e det över, idag ska det bli av!
 
Förlåt, till den av 1/100 som bryr sig,
Kanske sårar jag dig, men du ska veta att du e en av anledningarna till att jag gör detta!
 
Farväl eran Zakura.

Att berätta det du inte vet.

Det finns dagar då jag tvivlar.
Tvivlar på mina egna känslor, på vad ni andra säger till mig.
Hur kan det vara så? 
När den enda som aldrig ljugit, den som räddat mitt liv så många gånger...
Säger att det är rätt.
 
Kan inte be, jag ska vara den du vill ha.
Kan inte prata, kan inte berätta för dig.
Allt ska vara bra för dig.
 
Men jag är van, jag spelar ingen roll.
Du säger att mitt mående är viktigt.
Men hur kan det vara så? när du inte vill lyssna?
 
Tro att jag är glad för inget alls.
Kan man ens vara det?
Jag vet inte, offrar jag för mkt?
Eller vill du inte se?
 
Hur det växer, blir starkare.
Vet du att detta en dag kan bli min död?
Om du vetat hade allt varit annorlunda då?
 
Allt jag bryr mig om är dig.
Kan inte du göra detsamma?
Ensamt är bra, men när jag behöver dig vart är jag då?
 
Hoppas du förstår en dag, att det är du som ber mig...
Att berätta det du inte vet.

Du fick mig att gå genom eld och vatten, jag saknar din värme med dig på natten.

När jag inte hör din röst  känner jag mig tom.
Saknar den tröst som jag fick från dina ord.
Det fanns någonting i dig som fick mig förstå.
Du är speciell, mitt allt, min bästa vän.
Det gör ont att veta att jag faller ner.
Jag ler mot vinden men pallar fan inte mer.
Jag vill leva med dig tills jag slutar andas.
Vill vara med dig, vill inte ha någon annan.
Jag finner snart inga ord, jag känner mig så tom.
Mina tårar blir till blod det gör så jävla ont.
Kan inte släppa dig nu, för det va du som fick mig uppleva lycka till slut.
så snälla du jag vill ha dig tillbaka, vill inte hamna i tårar sen närjag vaknar.
Mina minnen blickar fram till vår vänskap.
Vår vänskap blickar tbx till en saknad.
Allt jag vill är att få dig tillbaka.
Jag skulle korsa öknen för att ge dig hjälp.
Bränna mig på brinnande kol om och om igen.
Du fick mig att gå genom eld och vatten,  jag saknar din värme med dig på natten.

Svaret är... Jag Är Rädd För Äkta Lycka.

Den bästa vägen är inte alltid den lätta... Det lärde jag mig för länge sen.
Så varför gör det då så jävla ont?
Det va mitt val... Det va rätt.
Men smärtan är obeskrivlig.
Det ska inte göra så ont. Det är fel.
Du har bett om en förklaring, men orden sviker mig.
Det ända jag kan säga är förlåt för att jag lämna dig.
Det var aldrig min mening att såra eller svika, men hur ska jag kunna lyfta dig när mina vingar gav vika?
Du gav mig allt som jag drömde om att få. Kanske var det därför som jag valde att gå?
Det kändes aldrig rätt så varför skulle jag stanna kvar.
Att leva i en lögn med frågor som aldrig tycks få svar.
Men det blev bäst såhär även om det känns fel.
För jag vet det nu, utan mig kommer du bli hel.
Jag va rädd för att bli sviken men jag va den som svek dig.
Men det som gör mest ont är att veta att du älskar mig.
Vill att vi ska vara vänner, men hur ska det gå?
När det ända du ser är kärleken du aldrig får.
Du kan släcka lampan nu och sluta söka svar, för hur svårt det än är så finns det inget vi kvar.
Svaret är... Jag Är Rädd För Äkta Lycka.

Trött på att komma i andra hand... Med det är väl det som är meningen..

Kan man bli mer förvirrad?
Kan inte släppa tankarna..
Vet inte vad jag ska göra för att allt ska lösas.
Jag står kvar på samma plats år efter år.
Kanske försöker jag inte tillräckligt?
Vill bara vara inlåst, inte kunna ta mig ut..
vem fan som är normal har den längtan?
Vill skada mig... sjukt allvarligt..
Är det som behövs för att få eran uppmärksamhet?
Att få er att inse att ni har en dotter..
Trött på att komma i andra hand... Med det är väl det som är meningen..

Att om jag kunde skulle jag ge hela världen till dig....

Ännu en förvirrad känsla..
När du behandlar mig såhär.

Känns som jag gjort fel, men kan inte säga vad det är.

Känner mig inte levande.. Inte utan dig vid min sida.
Men de känns som att mina ord inte når fram elr..
Att de gör det men när de når fram är det bara luft.

Vill du inte förstå mig eller jag fattar inte.

Är det inte äkta?
Kanske blir jag lurad igen jag vet inte.
Vill inte tro det.

För lyckan jag känner mig dig är större än något annat.
Tryggheten du ger mig som jag aldrig känt förut.
Att höra dina andetag när du sover och man bara ler.
Det går inte att beskriva känslan.

Kanske når inte orden jag säger fram..
Men man kan hoppas att det jag skriver får dig att förstå.
Att om jag kunde skulle jag ge hela världen till dig....

Jag börjar fundera på om ens jag är mänsklig....

Har du någon gång känt en känsla som väger mer än något annat..
Så tung och så smärtsam att man inte kan hantera den...

Smärtan jag bär runt varje dag, Är så tung...
Kan inte berätta elr förklara.. Allt är bara skrattretande.

Ingen som tror på sanningen.. Ingen som tror mig.
Ord är ord det har jag sagt förut...
Det stämmer än, inget kommer kunna ändra på det... tro mig.

För hur jag än gör så vet jag aldrig hur jag ska reagera..
Att allt bara blir fel, kaos, förvirrat..
Inte ens mänskligt.

Ibland när man springer på folk så är det som om man är onsynlig..
Okej man känner de kanske inte men de märker inte ens att man sprungit in i dem right?
Kanske är det bara jag som upplever det så, vad vet jag.

Jag börjar fundera på om ens jag är mänsklig....

Jag gör allt för dig, även lämnar världen om det är det du vill....

Jag är rädd... Räddare än någonsin förut.. Men får skylla mig själv...
Ett förlåt räcker inte längre...

Om detta är slut... då är det även slutet på mitt liv...
Vill inte tro det... Inte förstå det.

Tårarna faller hela tiden nu... Och även om du inte läser detta ska du veta att de gör ont...
Den värsta smärtan jag genom gått... och jag menar det!

Aldrig varit så här långt nere... trodde jag varit längst ner på botten, men detta visar annat.

Snälla vänta in mig... Jag kommer bli den du lärde känna igen.. Ge mig bara tid jag ber dig!


Så jävla osäker och rädd att det inte är sant... Du vet att ett ord räcker... Och jag lämnar världen..
För jag gör allt för dig även om du hatar mig...

Det jag säger är inte bara ord.. jag är svår att förstå... Men jag vill lära dig förstå mig... Även om jag knappt kan förstå mig själv...

Jag ger mig snart av... Lämnar allt för ett ögonblick.. Bara vandrar på den mörka vägen.
Ger upp om tron att det ska lösa sig...

Ge mig en chans till... Borde inte alla få en chans till?

Jag gör allt för dig, även lämnar världen om det är det du vill....

Jag vill inte finnas med denna smärta mer.....

Tårarna rinner även om du inte ser dem..
Smärtan är enorm.. Finns jag ens för dig mer?
Ibland vet jag faktiskt inte...

Tomhet är den enda känslan jag känner...
Det gör mig vilsen..
Vet inte vad jag vill längre...
Rädd för att såra, lämna och att bli lämnad..
Kanske därför jag tvekar så mycket på dig..

Så många frågor utan svar..
Leva ett liv med bara kaos...
De fattar inte hur svårt det är att hålla huvudet över ytan, när man egentligen vill släppa taget och låta vattnet ta en.
Allt var så bra innan... Nu är det svart igen.

Saknad.. den enda smärta jag inte klarar av... Gör verkligen inte det.
Lever med den hela tiden, jag saknar meningen med livet..
Förstår ingenting längre.... vilsen..

Står på ett berg där alla kan se mig, men det är ändå ingen som ser.
Det finns ingen här som skulle bry sig om jag inte fanns mer..
Jag betyder inget längre...

Letar efter rakblad... Hittar det inte för vägrar.
Lider på annat sätt nu... Sitter själv instängd... Och lider av min smärta... Vart tog liver och glädjen vägen?
Jag är inte till för att må bra....
Inte efter de du gjorde mot mig.
Fan du fattar inte vad jag lider!
Du minns mig inte ens...
Att över ett år gör det fortfarande lika ont... att du inte fatta...
Du svek mig mer än någon annan gjort..
Och när jag tänker på det... faller tårarna...
Vad är felet på mig? de gör ont även om det var du som gjorde fel.

Jag vill inte finnas med denna smärta mer.....

It's When You Cry It All Ends...

Hemskt hemskt hemskt... allt känns hemskt..

Känner mig totalt övergiven och hatad...
Om du vill skrämma mig lyckades du.
Och jag fick även veta sanningen om hur önskad jag är i ditt liv....
Fan vad ont det gör!
Om de inte vore för dig hade det inte hänt...

Du får mig tbx där jag var från början..
Om att livet inte är värt att leva.
Jag bara faller... och de e pga dig...


För när ljuset kommer, finns det inget du kan göra.
Att klättra upp igen, man känner sig så död.
Inget hopp som alltid... Men en gnutta av något annat.
Som jag inte kan förklara.


Förvirrad på vad jag känner.
Och vad jag ska tro.
Vill bara gråta men utan resultat..
För tårarana tog slut för flera år sedan.

Och jag hatar så jävla mkt att jag saknar dig!
För jag har ändå lärt mig att leva utan dig.
Visat för alla att jag inte behöver dig..
Men efter dessa år gör det ändå ont...


It's When You Cry It All Ends...

Jag vandrar ostadigt på vägen...

Vandrar med räddsla för vad som kommer hända..
Du gör mig rädd och även osäker med dina ord, men fortsätter tro.

Förvirrad av vad som kommer hända, det kommer vara en helt annan värld, helt okänd.
Tittar runt utan att veta vad jag söker, blir rädd för fel val, att allt blir åt helvete.


Försöker glömma dig, men det går inte så bra.
Jag minns alla minnen, som jag bara vill glömma.
Kommer ihåg alla ord men allt va falskt.
Hur ska man kunna gå vidare utan någon som stått en så nära?
De va som syskon, men det finns inte mer.


Alla som är stolta för ditt jag kommit idag, men är det verkligen vad jag vill? eller är det era drömmar?
Gör jag det som egentligen är fel?

Jag vandrar ostadigt på vägen...

Förvirrad, Ensam och Rädd.

Alltid när jag sitter och tänker kommer tankarna till dig.
Och undrar om de faktiskt e det du vill?
Om du vill reda ut allt.
Jag tvekar, och tror nog även du gör det.
Åhh fan vad jag saknar dig!

Minns du inte alla minnen?
Kolla då på några av de allra första inläggen här på bloggen.
Jag vet att du fattar att detta handlar om dig.
Jag vet att du är smart nog.



När ska detta ta slut?
Jag orkar inte med all ångest längre.
Jag gör även bara saker som får mig att må sämre.
För jag gör de inte rätt.
Jag gör så folk hamnar i samma skit.
Jag vill inte det.

Och nu känns det som att jag är ensam igen.
Har ingen att prata med, ingen som förstår iaf.
För ni har inte gått igenom samma.

Jag minns en gång på hemmet.
Då en tjej mådde som sämst.
Och hon sa alltid att jag hade de så bra.
Hur kan man säga sånt när man inte vet vad den andra varit med om?
hon sa även att jag alltid va glad.. sure!
Jag spelar glad och de gjorde jag framförallt på hemmet!
Jag ville bort där ifrån.. nu vill jag tbx.


Jag vill veta hur de känns att genom gå en dag utan ångest. snälla en dag!

Förvirrad, Ensam och Rädd.

RSS 2.0