Jag vandrar ostadigt på vägen...

Vandrar med räddsla för vad som kommer hända..
Du gör mig rädd och även osäker med dina ord, men fortsätter tro.

Förvirrad av vad som kommer hända, det kommer vara en helt annan värld, helt okänd.
Tittar runt utan att veta vad jag söker, blir rädd för fel val, att allt blir åt helvete.


Försöker glömma dig, men det går inte så bra.
Jag minns alla minnen, som jag bara vill glömma.
Kommer ihåg alla ord men allt va falskt.
Hur ska man kunna gå vidare utan någon som stått en så nära?
De va som syskon, men det finns inte mer.


Alla som är stolta för ditt jag kommit idag, men är det verkligen vad jag vill? eller är det era drömmar?
Gör jag det som egentligen är fel?

Jag vandrar ostadigt på vägen...

RSS 2.0