För jag är starkare nu, och sanningen är, att jag faktiskt är starkare utan dig (:
sitter och tänker.
Inte på något depp, inte glatt heller.
Mer förvirrande.
Att jag inte förstår hur du menar?
Hur kan du säga de ena men mena det andra?
Men denna gången rycker jag på axlarna.
Inte tvärtom, för när du inser sanningen är det för sent.
För jag är starkare nu, och sanningen är, att jag faktiskt är starkare utan dig (:
Men jag inser nu, jag har inget blod, jag har inget syre, för jag har inte dig.
Sitter och lyssnar på låtar om dig.
Vill inte känna mig svag.
Du verkar ha gått vidare, Det visar hur mkt du verkligen älska mig.
Jag kan inte gå vidare.
Jag vet det nu, jag ger helt enkelt upp om det.
Jag skiter faktiskt helt i vad som händer mig!
För utan dig kan jag inte andas.
Även om mina vänner försöker, så vet jag att det var dig jag ville vara med.
Och utan dig fortsätter jag inte.
Jag tänker inte kämpa emot längre. Jag skiter i om jag så blir hora, eller någon uteliggare.
Mitt liv är inte värt att leva utan dig.
Jag har aldrig fällt så många tårar, förlorat så mycket blod för någon innan.
Men jag inser nu, jag har inget blod, jag har inget syre, för jag har inte dig.
Varför?
Jag vet inte vad jag vill längre.
Tråkiga samma historia i know.
Men jag vet verkligen inte, vill bara skratta och gråta på samma gång.
Sitter i min ensamhet och funderar på hur det ska fortsätta och varför jag fortfarande lever.
Så många frågor utan svar. Men hur hittar man svaren?
Jag vet inte, och jag vet inte om jag orkar leta längre.
Kan man ge upp allt? när man bara för 1 dygn mådde så bra.
Sitter och lyssnar på Issa. Så jävla sant allting. Hur kan man glömma?
Det jag frågar varje dag, är hur du kunde ge upp så lätt? hur du kan leva med detta när inte jag kan?
Jag kan inte förstå hur du kan va glad och rycka på axlarna som om inget som hänt?
Så många frågor inga svar.
Känner mig vilsen, så otroligt vilsen utan att veta varför?
Den stora frågan är helt enkelt VARFÖR?
