zunifufu

Ännu en förvirrad känsla..
När du behandlar mig såhär.

Känns som jag gjort fel, men kan inte säga vad det är.

Känner mig inte levande.. Inte utan dig vid min sida.
Men de känns som att mina ord inte når fram elr..
Att de gör det men när de når fram är det bara luft.

Vill du inte förstå mig eller jag fattar inte.

Är det inte äkta?
Kanske blir jag lurad igen jag vet inte.
Vill inte tro det.

För lyckan jag känner mig dig är större än något annat.
Tryggheten du ger mig som jag aldrig känt förut.
Att höra dina andetag när du sover och man bara ler.
Det går inte att beskriva känslan.

Kanske når inte orden jag säger fram..
Men man kan hoppas att det jag skriver får dig att förstå.
Att om jag kunde skulle jag ge hela världen till dig....

Har du någon gång känt en känsla som väger mer än något annat..
Så tung och så smärtsam att man inte kan hantera den...

Smärtan jag bär runt varje dag, Är så tung...
Kan inte berätta elr förklara.. Allt är bara skrattretande.

Ingen som tror på sanningen.. Ingen som tror mig.
Ord är ord det har jag sagt förut...
Det stämmer än, inget kommer kunna ändra på det... tro mig.

För hur jag än gör så vet jag aldrig hur jag ska reagera..
Att allt bara blir fel, kaos, förvirrat..
Inte ens mänskligt.

Ibland när man springer på folk så är det som om man är onsynlig..
Okej man känner de kanske inte men de märker inte ens att man sprungit in i dem right?
Kanske är det bara jag som upplever det så, vad vet jag.

Jag börjar fundera på om ens jag är mänsklig....

Jag är rädd... Räddare än någonsin förut.. Men får skylla mig själv...
Ett förlåt räcker inte längre...

Om detta är slut... då är det även slutet på mitt liv...
Vill inte tro det... Inte förstå det.

Tårarna faller hela tiden nu... Och även om du inte läser detta ska du veta att de gör ont...
Den värsta smärtan jag genom gått... och jag menar det!

Aldrig varit så här långt nere... trodde jag varit längst ner på botten, men detta visar annat.

Snälla vänta in mig... Jag kommer bli den du lärde känna igen.. Ge mig bara tid jag ber dig!


Så jävla osäker och rädd att det inte är sant... Du vet att ett ord räcker... Och jag lämnar världen..
För jag gör allt för dig även om du hatar mig...

Det jag säger är inte bara ord.. jag är svår att förstå... Men jag vill lära dig förstå mig... Även om jag knappt kan förstå mig själv...

Jag ger mig snart av... Lämnar allt för ett ögonblick.. Bara vandrar på den mörka vägen.
Ger upp om tron att det ska lösa sig...

Ge mig en chans till... Borde inte alla få en chans till?

Jag gör allt för dig, även lämnar världen om det är det du vill....

Tårarna rinner även om du inte ser dem..
Smärtan är enorm.. Finns jag ens för dig mer?
Ibland vet jag faktiskt inte...

Tomhet är den enda känslan jag känner...
Det gör mig vilsen..
Vet inte vad jag vill längre...
Rädd för att såra, lämna och att bli lämnad..
Kanske därför jag tvekar så mycket på dig..

Så många frågor utan svar..
Leva ett liv med bara kaos...
De fattar inte hur svårt det är att hålla huvudet över ytan, när man egentligen vill släppa taget och låta vattnet ta en.
Allt var så bra innan... Nu är det svart igen.

Saknad.. den enda smärta jag inte klarar av... Gör verkligen inte det.
Lever med den hela tiden, jag saknar meningen med livet..
Förstår ingenting längre.... vilsen..

Står på ett berg där alla kan se mig, men det är ändå ingen som ser.
Det finns ingen här som skulle bry sig om jag inte fanns mer..
Jag betyder inget längre...

Letar efter rakblad... Hittar det inte för vägrar.
Lider på annat sätt nu... Sitter själv instängd... Och lider av min smärta... Vart tog liver och glädjen vägen?
Jag är inte till för att må bra....
Inte efter de du gjorde mot mig.
Fan du fattar inte vad jag lider!
Du minns mig inte ens...
Att över ett år gör det fortfarande lika ont... att du inte fatta...
Du svek mig mer än någon annan gjort..
Och när jag tänker på det... faller tårarna...
Vad är felet på mig? de gör ont även om det var du som gjorde fel.

Jag vill inte finnas med denna smärta mer.....

Hemskt hemskt hemskt... allt känns hemskt..

Känner mig totalt övergiven och hatad...
Om du vill skrämma mig lyckades du.
Och jag fick även veta sanningen om hur önskad jag är i ditt liv....
Fan vad ont det gör!
Om de inte vore för dig hade det inte hänt...

Du får mig tbx där jag var från början..
Om att livet inte är värt att leva.
Jag bara faller... och de e pga dig...


För när ljuset kommer, finns det inget du kan göra.
Att klättra upp igen, man känner sig så död.
Inget hopp som alltid... Men en gnutta av något annat.
Som jag inte kan förklara.


Förvirrad på vad jag känner.
Och vad jag ska tro.
Vill bara gråta men utan resultat..
För tårarana tog slut för flera år sedan.

Och jag hatar så jävla mkt att jag saknar dig!
För jag har ändå lärt mig att leva utan dig.
Visat för alla att jag inte behöver dig..
Men efter dessa år gör det ändå ont...


It's When You Cry It All Ends...