zunifufu

Finns det någon som förstår om jag berättar?
Jag vågar inte.
Bli stämplad som ett problembarn igen.
Jag skulle inte klara av det igen.

Jag vet ju att det är sant.
Men jag vill ändå inte tro det.

Jag kan inte sluta gråta.
Tårarna tar inte slut.

Jag vill försvinna.
Vill inte vara kvar.
Ta tabletter som får bort smärtan.

Varför kan inte jag vara glad?
Jag kanske skrattar och ler..
Det är inte äkta.
Varje gång blir såren djupare.

Jag bara sviker och sårar.
Är inte bra på ngt.
För tjänar inget bra.
Det är så jävla tydligt!

Jag vill inte mer.
Jag har allt jag vill ha..
Men ändå mår jag inte bra.

Ngt är fel på mig.
Det står i min panna.
Och pga mig glider vi ifrån varandra.
Det bästa som kunde hända, det hände.
Nu sumpar jag det.
Allt försvinner, medans smärtan...
Den bara växer.

Bara ett hej? snälla.
De skulle hjälpa.
Fan vad osäker jag är!

Du förtjänar ngt bättre.
De nekar jag inte till.
Så vfr låter jag dig lida med ngn som mig?
De blir ju inte precis lättare för dig.
Jag vill bara att du mår bra.
Men så trycker jag ner dig.
Med mina egna problem.

Bror om du läser detta och om jag inte hunnit.
Jag måste prata med dig.
Behöver din hjälp.
Hjälp mig att förstå vfr de e som det e?
Snälla bara prata med mig.

ont ont ont det gör ont.

Kanske gör jag fel?
Förlåt men inte ens du lyckas.
(vill inte nämna vem)
Du gjorde de i början.
Nu är det borta.
Jag vet inte vfr.. förlåt jag bara sårar dig.
Jag ska låta dig vara.
Även om de gör mer ont än ngt annat.
För jag förtjänar ingen som dig..