zunifufu

Så varför gör det då så jävla ont?

Det va mitt val... Det va rätt.

Men smärtan är obeskrivlig.

Det ska inte göra så ont. Det är fel.

Du har bett om en förklaring, men orden sviker mig.

Det ända jag kan säga är förlåt för att jag lämna dig.

Det var aldrig min mening att såra eller svika, men hur ska jag kunna lyfta dig när mina vingar gav vika?

Du gav mig allt som jag drömde om att få. Kanske var det därför som jag valde att gå?

Det kändes aldrig rätt så varför skulle jag stanna kvar.

Att leva i en lögn med frågor som aldrig tycks få svar.

Men det blev bäst såhär även om det känns fel.

För jag vet det nu, utan mig kommer du bli hel.

Jag va rädd för att bli sviken men jag va den som svek dig.

Men det som gör mest ont är att veta att du älskar mig.

Vill att vi ska vara vänner, men hur ska det gå?

När det ända du ser är kärleken du aldrig får.

Du kan släcka lampan nu och sluta söka svar, för hur svårt det än är så finns det inget vi kvar.

Svaret är... Jag Är Rädd För Äkta Lycka.